Vems säkerhet?

  • Inläggskategori:Aktuellt

Gudrun Schyman – Klimatnätverket Fria pensionärer • KG Hammar – Kristna Freds i tidningen Syre 20 januari 2021:

Tänk om vi äntligen kunde få en saklig debatt om den svenska säkerhetspolitiken? Om det faktum att försvarskostnaderna nästan fördubblas, utifrån en ensidig beskrivning av ett ständigt försämrat säkerhetsläge i vårt närområde? Om det faktum att det som mest hotar vår vardagliga trygghet just nu, lokalt och globalt, faktiskt är den skenande klimatkrisen?

En sådan debatt saknas idag – både i Riksdagen och i media. Och när det nu har bildats ett nätverk för att härbärgera frågan så blir det av en del anklagat för att gå Rysslands ärenden. Det är pinsamt låg nivå.

Om man vill ha fakta om nätverket Folk & Fred går det lätt att gå in på hemsidan. Plattformen är enkel. För freden, miljön och välfärden – stoppa den militära upprustningen! Försvara alliansfriheten och stärk den civila beredskapen! För fredskultur mot skapande av fiendebilder! Fred på Jorden och Fred med Jorden! Nätverket är öppet för alla individer och organisationer som stödjer denna inriktning. Att påstå att detta löst sammansatta nätverk är delar av främmande makts (Rysslands) påverkansoperationer och att vi som deltog är Putins lakejer är att dra konspirationsteorierna till nya höjder!

Vi som deltog på konferensen i helgen har skilda ståndpunkter. Det finns de som vill se ett svensk militärt försvar och de finns de som vill se ett förändrat säkerhetsbegrepp – avmilitariserat och ersatt med mänsklig säkerhet.

Begreppet Mänsklig säkerhet lanserades 1994 i FN:s Human Development Report . Syftet var att bredda det traditionella säkerhetsbegreppet som fokuserat nästan uteslutande på staters territoriella säkerhet från externa militära hot. I rapporten står det att “mänsklig säkerhet är barnet som inte dog, smittan som aldrig spred sig, arbetstillfällena som inte gick förlorade, en etnisk motsättning som inte exploderade i våld, en oliktänkande som inte tystades. Mänsklig säkerhet handlar därför inte primärt om vapen – det handlar om liv och värdighet.” Man listade

1. Ekonomisk säkerhet – trygga inkomster för att försörja sig, oftast från arbete.

2. Matsäkerhet – att mat för dagen finns både fysiskt och ekonomiskt tillgänglig.

3. Hälsosäkerhet – tillgång till sjukvård, hygien, mat och vatten för ett hälsosamt liv.

4. Miljösäkerhet – att få leva i en utan katastrofrisker i en hälsosam och hållbar ekologisk miljö.

5. Personlig säkerhet – att leva utan risk för våld utövat av stater eller individer, i både det offentliga och det privata.

6. Gruppens säkerhet – att inte förföljas på grund av religiösa, kulturella, eller etniska tillhörigheter.

7. Politisk säkerhet – rätten att få åtnjuta sina mänskliga rättigheter och uttrycka sig fritt.

Framsynta tankar, dessvärre än mer aktuella nu än när de formulerades. Och det är just detta som borde diskuteras. T.ex. på Folk och Försvars konferenser. I brist på det formar vi egna forum.

Under kort tid har Sveriges traditionella fredspolitik, byggd på alliansfrihet i fred och neutralitet i krig, förändrats till en anpassning till USA:s och Natos behov. Vägen har gått via Värdlandsavtal, strategiska materielinköp och nu i en militär upprustning som under några år ska öka militärbudgeten med mer än 40%, med nya regementen som ska säkra vägar för trupper västerifrån. Med en närmast paranoid fiendebild av Ryssland, varvade med positiva rapporter om amerikanske generaler som är här för att ”lära sig att hitta”, förändras också allmänhetens bild av läget. Opinionsinstitut kan rapportera att svenskar är mer positiva till Nato än vad medborgarna i Nato-länderna själva är.
 
Den svenska säkerhetspolitikens totala fixering vid militär säkerhet, särskilt som vi just nu befinner oss i en klimatkris med långsiktiga globala konsekvenser som kommer att fördjupa varje olöst konflikt, skymmer sikten för den omställningsprocess som klimatkrisen kräver. Militärens resurser, både de finansiella och de intellektuella, behövs i den omställningen. Militarismen står faktiskt i vägen för en nödvändig modernisering av säkerhetspolitiken.