Rapport från Socialnämnden 19/10 2017

Idag hade vi socialnämnd och Anna-Helena Hansson och jag sitter där för F! Simrishamn.  På dagordningen stod en hel del intressant, bland annat fick vi en pedagogisk redovisning av hur det går med projektet ”rätt till heltid” och hur kommunen försöker lösa klurigheter som delade turer, behov att ha personal som kan jobba på flera arbetsplatser och annat. Kort kan sägas att numer ska alla tjänster vara heltidstjänster med årsarbetstid (som inom vård och omsorg oftast betyder ungefär 37 timmar i veckan) men att alla som vill, vilket är många, en gång om året kan ansöka om, och alltid få beviljat, tjänstledighet på önskad procent ett år fram Det betyder på vanlig svenska att jobba deltid. Moderaterna hade en del frågor och synpunkter om de höjda taxorna för alkoholtillstånd och det gjorde att vi fick ett par klargöranden. När den, i vårt tycke, viktigaste frågan skulle avgöras blev det dock rätt tyst i lokalen. Ärendet handlade om att ta ett beslut som påverkar de ensamkommande ungdomarna i kommunen på ett avgörande sätt. Beslutsförslaget var:
”Att socialnämnden som inriktning anger att inte fatta generellt beslut gällande aktuell målgrupp utan att individuella beslut i enlighet med intentionerna i socialtjänstlagen fortsatt gäller”
Det ser kanske fint ut men tittar vi på vad det verkligen betyder och hur detta tillämpas i Simrishamn så betyder det i praktiken att näst intill ingen ungdom får bli kvar i kommunen den dag de fyllt 18 år eller blivit uppskrivna i ålder till 18 år. Vi har ingen anledning att tro att den individuella bedömningen kommer vara generösare bara för att kommunen få 1,4 miljoner i statligt bidrag, pengar som dessutom inte behöver redovisas. Vi fick på mötet veta att det inte gjorts någon konsekvensanalys av ett beslut enligt ovan och att ingen hänsyn tas, eller kommer att tas om den unges behov att bli kvar i skola och i sitt sammanhang. Endast den unges psykiska mående vägs in men då vi vet att alla ungdomar som väntar på beslut, som i allra flesta fall betyder avslag, mår mycket dåligt så betyder det i praktiken att den unge ska vara i så dåligt psykiskt skick att hen inte går att flytta på utan risk för den unges liv och hälsa. Vi i feministiskt initiativ yrkade på att ändra beslutet till att ”alla i Simrishamns kommun som hör till gruppen ensamkommande i väntan på beslut om PUT ska få bo kvar i kommunen till och med juni -2018.” Det betyder alltså ett generellt beslut som ska gälla alla i målgruppen. Detta kan vi finansiera med de statliga pengarna. Vi fick kritik för att vi inte brydde oss om de unga som blir 18 år efter juni -2018 men vi argumenterade så här; för det första kommer de flesta (det handlar om ungefär 15 unga) ha skickats ut ur landet vid det laget eller så har det av andra skäl lämnat kommunen. De som ändå blir kvar ska självklart kunna gå kvar i skolan även till hösten, det kommer handla om så få så kostnaden för detta är inte stor. Vi berättade även att både Göteborg och Norrtälje har hittat kreativa lösningar för att låta ungdomarna bo kvar i kommunen, och om vi tittar på hur de nämnda kommunerna använder sina statliga pengar, tex genom att erbjuda familjer, som redan idag gör ideella insatser  och tar hand om en del av de unga, en ersättning för sitt engagemang så skulle pengarna även i vår kommun räcka hela 2018. Både Anna-Helena och jag reagerade på hur många av ledamöterna som satt tysta under denna diskussion och vi kände oss även som riktiga ”partykillers”, att ha synpunkter på tjänsteskrivelser är alltid en känslig fråga. Men att vara pålästa och insatt i ärendet, samt ställa frågor, även kritiska, ser vi som en skyldighet för oss som fått förtroendet att sitta i nämnder, speciellt då det handlar om beslut som är avgörande för människors liv.
Margarethe Müntzing , ”
Margarethe Müntzing
F! Österlen
Stäng meny