Interpellation till Barn- och Utbildningsnämndens ordförande, 2016-09-05

En trygg skola för alla barn och unga
Under året har vi läst en mängd artiklar om sexuella trakasserier och kränkningar mot unga kvinnor och flickor på festivaler. Under sommaren lät media även de utsatta flickorna/kvinnornas röst ta plats och de berättelserna är ingen rolig läsning.

De flesta flickor i den svenska skolan har någon gång eller många gånger blivit utsatta för tafsningar, verbala kränkningar och reella sexuella övergrepp under sin skoltid. Av andra elever men även av vuxna män på skolan. Många flickor/kvinnor vittnar även om det dubbla övergreppet; vuxna som tittar bort eller bagatelliserar, vuxna som skuldbelägger flickorna själva eller vuxna som helt enkelt inte litar på flickornas berättelser. Även pojkar, som avviker från normen hur en ”riktig grabb” ska vara, blir utsatta för grova kränkningar i ord och handling, ofta utanför vuxnas öron, i omklädningsrum och på bollplanen. Vi hör även talas om vuxna i skolan som ger komplimanger till tolvåringar om deras sexighet eller kränker dem i samma sexistiska anda. Fysiska kränkningar, som en klapp på stjärten och ännu värre saker förekommer också. Många gånger kommer de vuxna undan med detta då rektorer och skolchefer inte har verktygen för att hantera situationen. Signalen från rättsväsende har dessutom ofta varit att skuldbelägga den utsatta; vi har ju mer än en gång hört skolpersonal sucka över hur flickorna klär sig och hur pojkarna upplever detta, pojkar som underförstått inte kan hejda sina begär.

Skolan ska vara en trygg plats för alla och att som nu bara släcka bränder, med mobbingplaner och insatser från elevhälsan, är långt ifrån tillräckligt. En ändrad syn på vad våld är och hur det skapas måste till. Att arbeta normkritiskt, d.v.s. att problematisera hur de som arbetar med barn bemöter dem utifrån föreställningar om t.ex. kön, är grunden till hur våra pojkar och flickor ser på sig själva och sin egen förmåga i framtiden. Skolan behöver benämna våldet som våld och inte som ”konflikter” eller ”mobbning” eller ”kränkningar”. Det måste råda nolltolerans mot våld i skolan, även mellan pojkar.

Varje kommun behöver ha en plan för att motverka våld, kränkningar och sexuella trakasserier bland våra medborgare och det handlar bland annat om att börja med arbetet mot detta tidigt, redan i förskolan. Kommunen måste tillföra pengar för fortbildning och kunskapslyft bland personal och ledare i skola och förskola när det gäller det normkritiskt arbete. Detta för att säkerställa barns och ungdomars trygghet i vardagen. Pojkar socialiseras idag in i negativa maskulinitetsnormer där synen på flickor och kvinnor som mindre värda ingår. Varje kommun behöver en tjänst, en trygghetssamordnare, som bland annat ska arbeta mot sexuellt ofredande och för en långsiktig attitydförändring när det gäller detta. Skolan och förskolan ska ha i uppdrag att hålla nolltolerans mot våld och kränkningar och frågan ska vara ständigt aktuell i värdegrundsarbetet. En barnombudsperson som säkerställer att barnperspektivet garanteras i all kommunal verksamhet skall det också finnas utrymme för i kommunens budget. En personaltät elevhälsa där personalen har genuskompetens och utrymme i sin tjänst att arbeta förebyggande borde vara en självklarhet.

Sexuella trakasserier slutar inte för att festivalsommaren är över och media tappat intresset för att skriva om det. Kränkningarna fortsätter som det alltid gjort i barnens och de ungas, särskilt flickornas, skolvardag. Nu är det hög tid att sätta stopp för det.

Mot bakgrund av ovanstående vill jag ställa följande frågor till Barn och Utbildningsnämndens ordförande:

  • Hur säkerställer Barn och utbildningsförvaltningen en trygg skola för alla barn och unga?
  • Hur arbetar Barn och utbildningsförvaltningen förebyggande mot våld och trakasserier i förskola och skolor?
  • Har Simrishamns skolor och förskolor handlingsplaner mot våld och trakasserier?
  • Hur implementerar Barn och utbildningsförvaltningens personal ett normkritiskt förhållningssätt i sitt arbete?

 

Simrishamn 2016-09-05
Margarethe Müntzing
Feministiskt initiativ

”Stopp Min Kropp”: Av fritidspedagoger och elever i åk 3 på Grisbackaskolan, Umeå kommun

Stäng meny