Värderingen av kultur speglar sig i hur vi tar hand om de yrkesverksamma.

Jag förstår inte riktigt påståendet att FI:s förslag att undersöka möjligheten med skattebefriade inkomster under 100 000 kronor inom det professionella kulturlivet skulle vara just ojämställt. Men anledningen till att konstnärer och konsthantverkare ska få en sådan förmån är för att deras villkor är annorlunda och sämre än de flesta andra yrkesgruppers.

Konstnärer har till exempel 17 procent lägre inkomst än resten av befolkningen i åldern 20-64 år, trots en högre utbildningsnivå. Konstnärens eller konsthantverkarens unika produktion kan aldrig effektiviseras eller massproduceras.

I andra europeiska länder görs konstnärspolitiskt motiverade särlösningar i trygghets- och skattesystemen för att stödja just konstnärer, men hittills har en politisk bas för sådana lösningar saknats i Sverige, (konstnären och trygghetssystemen, SOU 2003:21).

När det gäller var gränsen går för vem som skulle omfattas av förmånen, så har de flesta konstnärsorganisationer inträdeskrav för medlemmar som baseras på ett antal kriterier. Dessa kriterier har också redan använts av regeringen för att avgränsa rätten för individer att ta del av arbetsmarknadspolitiska åtgärder.

Värderingen av kultur speglar sig i hur vi tar hand om de yrkesverksamma. Om vi menar allvar med att kultur är en livsnödvändighet och en avgörande faktor för en kreativ utveckling av vårt samhälle, måste vi se till att de som står för den kulturella kärnverksamheten kan leva på sitt arbete. Ett sådant förslag är inte mer orättvist än att städ- och byggbranschen i dag blir subventionerade genom rut och rot, som vi ju alla också är med och finansierar genom skattemedel.

Kulturen företräder humanistiska värden som inte har med effektivisering och ekonomisering att göra och en uppvärdering av dessa ingår i det paradigmskifte som Feministiskt Initiativ vill se. Feministiskt Initiativs kulturpolitiska program har utformats utifrån en frustration över skillnaden mellan alla ord om vikten av kultur och hur resursfördelningen och konstnärers villkor faktiskt ser ut. Det gäller både nationellt, men sannerligen också lokalt.

Under mina tre år i kultur- och fritidsnämnden häpnade jag både en och flera gånger över hur majoritetspolitiker kunde använda stora ord om hur otroligt viktigt det är med kultur och samtidigt rösta för en budget som innebär stora nedskärningar. Därför blir jag glad när jag läser Jackies vision om Simrishamns kulturliv och hoppas att Folkpartiet efter valet vill vara med och göra verklighet av den!

Charlotte Elm Ravn, Feministiskt initiativ Österlen

Stäng meny