Kåseri av Gudrun Schyman

Briggen Tre Kronor, Simrishamns hamn, söndagen den 22 juli 2012

Åh, ni fantastiska män
som vet hur man angör en brygga
Ni som med solbarkad hand
håller skotet i spänn
Ni starka, ni tysta, ni lugna, ni trygga

Det här är inte mina rader utan Tage Danielssons, i sången ”Att angöra en brygga”. Den sång som var ledmotiv i filmen med samma namn. Kommer ni ihåg den? Filmen är en gammal goding där de stereotypa mans- och kvinnorollerna så småningom leder fram till den slutgiltiga katastrofen. Allt på ön, där den förmodade kräftskivan ska äga rum, brinner ner och alla levande personer slutar som förstelnade lik på klipporna. Att se den här filmen i skenet av både finans- och klimatkriser gör att man lätt kan sätta kaffet i halsen.

Men nu är det inte det vi ska tala om. Jag ska istället berätta om att jag har funderat på är varför båtar har kvinnonamn. Varför är en segelbåt eller ett segelskepp en ”hon”? Varför har fartyg kvinnonamn? Har ni tänkt på det? Och spelar det någon roll att båten är en kvinna, kaptenen en man och att hamn rimmar på famn?

Jag har faktiskt försökt gå till botten med det här och det jag har hittat, inte i nätet men väl nätet, är en förklaring som säger att man säger ”hon” om seglande skepp och att det kommer sig av att ordet skuta i äldre tid grammatiskt sett var femininum – skutan hon men båten hette han. Sedan har hon kommit att användas inte bara om segelskepp utan även om större bruksfartyg och om lustfartyg, såväl stora kryssningsbåtar som segeljakter. Det gäller oavsett om skeppet har ett manligt eller könlöst namn, som ”af Chapman”, ”Christian Radich”, ”Dristigheten”, ”Gripsholm” eller ”Briggen Tre Kronor”.

I en engelsk text, om myter och vidskepelser till sjöss, står det att trots att kvinnor har sagts föra otur med sig på havet, så har alltid sjömännen benämnt sina skepp som ”hon”. Den här gamla traditionen tros härröra från det faktum att ordet för skepp alltid är feminint i de romanska språken och att Medelhavets sjömän alltid talade om sina skepp som ”hon”. En praxis som sedan under århundraden spridits till engelskspråkiga motsvarigheter.

En annan utrikes källa hänvisar till traditionen och menar att ett fartyg ”var närmare och kärare sjömannen än någon annan, förutom hans mor” och så lägger man till att det väl knappast kan finnas någon bättre anledning att kalla sitt skepp för ”hon”.
Hur det än är med det så är språkbruket intressant. Orden är våra tankars kläder och språket påverkar hur vi tänker. Och vi vet att vi associerar olika på ord som ”han” och ”hon”, ”man” och ”kvinna”. Vi ser olika saker framför oss, vi har olika föreställningar och förväntningar om hur det ska vara. Så frågan är – hur ska det vara på båten då? Vi återvänder till Tage Danielssons text;

Åh, ni fantastiska män
Som vet, hur man splitsar ett tåg
som finner er kurs genom natten
Ni som för båten i hamn
över svallande våg
Ni män som vet allt om vatten

Man kan naturligtvis associera fritt kring vad det betyder att splitsa ett tåg, finna sin kurs och föra båten i hamn om natten men faktum är att i ett faktablad från föreningen Sjöassistans år 2010 tog 10 600 personer förarbevis för båt. Av dem var bara 2 600 kvinnor. Det ville föreningen ändra på. De menar att om fler kvinnor tar båtkörkort (förarintyg) så ökar säkerheten. De vill alltså att fler kvinnor själva ska ta över rodret och därför har man startat en kurs som heter ”Women Only”.

Och varför det då, kan man fråga? Varför ”Women Only”? Kanske av samma skäl som när några kvinnor på sydskånska kusten (läste artikeln från Trelleborgs Allehanda) valde att ta över rodret. Efter år av seglarsemestrar med familjen, där maken agerat självutnämnd kapten, fick de helt enkelt fick nog. Dom hyrde en stor 35 fots segelbåt med en egen instruktör som lärde dem att segla. Utan en man som ställde och styrde tänkte de sig sedan långseglatser tillsammans, kanske till Kroatien.

– Seglingen är en mansvärld, så det här handlar om jämställdhet, sade en av kvinnorna i artikeln. Och sällan syns väl det stereotypa rolltagandet så tydligt som i en segelbåt. Mannen vid rodret, kvinnan i ruffen. Mannen vid rodret, kvinnan som hopp-i-land. Mannen vid rodret och båten som till varje prestigepris ska seglas ända in till bryggkanten. Många vittnar om hur både bryggor och äktenskap går i krasch under de här övningarna. Precis som i filmen ”Att angöra en brygga”.

Åh, ni fantastiska män
Ack, den som kunde brassa en märs
göra ett slag, snöra ett stag
Ack, den som kunde akter om tvärs
slöra en sommardag.

”Slöra” betyder att glida fram med vinden bakifrån och både storsegel och fock fyllda, kan jag berätta för den som aldrig seglat förr. Vilket jag alltså har gjort. Under flera somrar och ibland i flera veckor i sträck, faktiskt. I den Stockholmska skärgården och i Sankta Annas skärgård utanför Norrköping.

Och hur gick det då? undrar ni nu. Jodå. Jag lärde mig mycket, både om segling och relationer, både i medvind och i motvind, både vid rodret och i ruffen. Faktum är att jag gillar att segla men ingen av relationerna höll…

Idag har jag har ingen båt men slöra en sommardag skulle jag inte ha något emot men tack och lov vet vi mer om havet och havets betydelse idag för att vi bara ska kunna se på det som en fritidsföreteelse på ytan. Vi vet vattnets betydelse. För allt växande. Och vi vet att alla inte vet tillräckligt ännu. I själva verket är det ju så att de föroreningar som vi nu har som mål att bekämpa, är en följd av just bristande kunskaper om vattnet och vattnet betydelse.

I själva verket är det ju faktiskt så att havet länge setts som och behandlats som en dumpningsplats för allehanda oönskat bråte och att det är det vi ser konsekvenserna av nu. För er som inte vet om det är alltså Briggen Tre Kronors uppdrag här att verka för en hållbar utveckling för Östersjön. Det är ett bra initiativ och jag hoppas att besöket här blir en intensiv upplevelse både för er på båten och för oss som bor här.

Så – välkomna, ni fantastiska män (och kvinnor, ser jag på båten!)
som haven bebo och bebygga
finns någon skönare konst
här i livet än den
att angöra rätt en brygga?

Vid pennan Gudrun Schyman

Stäng meny