Interpellation till Socialnämndens ordförande angående nedläggningen av verksamheten vid Oasen, 2011-11-14

Den öppna rådgivningsverksamheten vid Oasen i Simrishamn har funnits sedan 1989.  Dit har människor kunnat vända sig när de hamnat i kris. Där har även anhöriga fått stöd och råd för att kunna hjälpa närstående som far illa. De som sökt sig till Oasen har inte sällan haft ett dolt missbruk som de med hjälp av erfaren och kunnig personal kunnat synliggöra både för sig själva och sina närstående. En del har, efter att en förtroendefull relation har etablerats, äntligen vågat berätta om misshandel eller andra övergrepp.

Majoriteten av dem som vänder sig till Oasen är kvinnor. Statistik genom åren visar på att kvinnor utgör i genomsnitt 80 % av kontakterna.  För flera av dem har det handlat om våldsutsatthet, en kategori som genom åren ökat. Våldsutsatta kvinnor och barn är en svår grupp att nå men möjligheten att oregistrerat få stödsamtal av professionell personal har inneburit en väg till hjälp. Oasens personal har i behövande fall lotsat vidare till kvinnojourer och socialtjänst.

Beslutet att lägga ner verksamheten vid Oasen hade inte föregåtts av diskussion med personalen. Tvärtom uppfattade personalen att verksamheten var uppskattad, vilket också framgick vid ett besök av den nya nämnden under våren (2011). Att personalen fick beskedet samma dag som nämndens presidium i praktiken fattade beslutet får ses som osedvanligt nonchalant mot personalen.

Enligt uppgift är ekonomiska besparingar huvudskälet till att den borgerliga majoriteten i socialnämnden nu beslutat om nedläggning av Oasen. I underlaget för beslutet fanns till nämndens möte en argumentation som gick ut på att de personer som hittills sökt sig till Oasen i stället ska vända sig till primärvården och psykiatrin. En sådan argumentation vittnar om dålig kunskap om de skam- och skuldkänslor som kvinnor hamnar i vid utsatthet. En troligare konsekvens är att man undviker en tidig kontakt. Resultatet blir då att samhällskostnaderna ökar i takt med att problemen förvärras.

Ett annat skäl för nedläggning var att den inte skulle vara förenligt med gällande lagstiftning, detta med hänvisning till en tillsyn som Socialstyrelsen gjort i en verksamhet i Linköping. Detta ärende gällde en verksamhet som liknade Oasens men som placerade personer på behandlingshem utan att först göra en utredning i enligt med socialtjänstlagen. Så arbetar inte Oasen.
Socialstyrelsen välkomnar tvärtom lågtröskelverksamheter som Oasen eftersom man anser att det handlar om förebyggande arbete. Långvariga behandlingskontakter bör däremot föregås av en utredning. Det är något som Oasens personal gärna diskuterar vidare.

Mot bakgrund av ovanstående vill jag ställa följande frågor till socialnämndens ordförande:
– Varför fördes inga diskussioner/samtal med personalen inför beslutet?
– Vad är det som talar för att Oasens klienter ska välja primärvård och psykiatri när man inte gjort det tidigare?
– Hur ser den konsekvensanalys ut som ger vid handen att en nedläggning av Oasen blir en långsiktig besparing för kommunen?
– Hur planerar socialnämndens ordförande att tillvarata den stora erfarenhet och kunskap som efter långvarig verksamhet finns hos personalen på Oasen?

 

Simrishamn den 14 november 2011
Gudrun Schyman
Fullmäktigeledamot för Feministiskt initiativ

 

Läs interpellationen i pdf-format här.

Stäng meny