Rapport från studiebesök hos Ungdomsgruppen i Simrishamn 2011-06-07

Tisdagen den 7 juni hade Gudrun Schyman, Fredrik Öster och jag bjudit in oss till Ungdomsgruppen i Simrishamn, detta som ett led i vår ambition att besöka all kommunalverksamhet i kommunen.

Vi blev trevligt mottagna av Magdalena Jacobsson och Lisa Tull, båda socionomer. De bjöd oss att sitta ner runt köksbordet i det ljusa köket där det dukat fram kaffe och kakor. Dagen var het och trots öppna fönster så stod värmen still men diskussionen runt bordet lät sig inte slöas till av detta!

Ungdomsgruppen är en del av socialtjänsten som lyder under socialnämnden där Fredrik och jag är ledamöter. Arbetsgruppen består av fem socialsekreterare och två behandlingsassistenter varav en har som huvudsaklig uppgift att stödja de ensamkommande flyktingungdomarna. Man huserar i en villa på Peder Mörcks väg i centrala Simrishamn. Här tar man emot ungdomar mellan 13-21 år och deras familjer. Familjerna och/eller ungdomarna kan själva söka sig hit eller så har de blivit överförda till Ungdomsgruppen som en insats genom socialtjänsten efter en anmälan till socialtjänsten eller efter ett ingripande från eller anmälan till polisen. Polisen är skyldig att kontakta socialtjänsten då det gäller alla ärenden som gäller barn och unga eller där barn och unga är inblandade (t.ex. misshandel mellan vuxna där det finns barn i huset eller andra brott där barn och unga är vittnen eller utsatta).

Ungdomsgruppen har många olika arbetsuppgifter, bland annat får de yttra sig när det gäller LUL-ärenden (Lagen om Unga Lagöverträdare) körkort och en del annat. Något man arbetar mycket med och kommer utveckla ytterligare är öppenvårdsverksamheten, det är viktigt för att de aktuella familjerna ska känna förtroende för ungdomsgruppen och för att gruppen ska bli än mer lättillgänglig. Samarbetet med skola, polis, BUP (barnpsykiatri och ungdomspsykiatrin) och Ungdomens Hus är bra men kan utvecklas.

Ett stort problem som idyllen Simrishamn inte är förskonad från är narkotikabruk och då framför allt missbruk av hasch. Som ett led att bättre arbeta runt detta har personalen utbildats i något som kallas HAP (Haschavvänjningsprogrammet).

Ungdomsfylleriet är även det problematiskt. Dock är man mycket positiv från ungdomsgruppens sida till Sommarfestivalen, anordnad av Ungdomens Hus, ”Bénka-dí”, i Brunnsparken i centrala Simrishamn. Dit kommer många av Simrishamns unga, ibland med föräldrar i släptåg, för att lyssna på musik och umgås utan alkohol på skolavslutningskvällen. Förr brukade man samlas på Borrby strand där man drack och festade på ett sätt som ofta urartade i våld och övergrepp. Den sortens firande är över sedan Sommarfestivalen startade för elva år sedan.

Vi pratade även om utredningsmaterialet BBIC (Barns Behov I Centrum) som håller på att implementeras över hela Sverige, dels för att säkerställa kvalité i utredningar, dels för se till att barnperspektivet beaktas men även för att rättsäkerheten ska öka för klienterna. Något som både vi i Feministiskt initiativ och Ungdomsgruppen dock uppmärksammat var att det visserligen är viktigt och angeläget att barnperspektivet beaktas och stärks men det man glömt bort är genusperspektivet! Det finns fortfarande en tendens inom socialtjänsten i Sverige att skuldbelägga mödrar och att problematisera och ställa frågor om flickors sexualitet men inte pojkars. Vanligt är även att man ställer frågor som ”har du en pojkvän” till unga tjejer och utgår därmed från normativa föreställningar om sexualitet. Lisa och Magdalena är dock mycket reflekterande runt dessa frågor och tänker på hur de ställer frågor, ”är du ihop med någon” eller ”är du kär” är formuleringar de använder till både tjejer och killar om det finns relevans att ställa frågorna.

I Ungdomsgruppen har man mycket samtal med varandra om genusfrågor men både Lisa och Magdalena tycker att det vore skönt om dessa självklarheter även skulle dikteras uppifrån, genom formuleringar i styrdokument och obligatoriska utbildningar. Som det nu är så ankommer det den enskilde medarbetaren att föra upp genusperspektivet på dagordningen och så vill man inte ha det!

Vid pennan: Margarethe Müntzing

Stäng meny